Berners Bullar

Idag vid lunchen pratade vi om en händelse som inträffade här på förskolan i maj. Det är ju ett tag sen och ännu längre känns det nog om man är 4 år.

En pojke sa att det var ju längesen det hände. Enigheten om det var stor runt bordet men en pojkeville reda ut begreppen och säger:

Men det var väl inte så längesen så det var svartvitt va?


Det är ju en klockren analys!

Ibland glömmer jag liksom bort att jag har en blogg. Borde väl tänka på det lite oftare kanske.

Idag tänker jag mest på vad jag ska ha med mig på fredag när jag ska ut och segla. Mina kollegor och jag ska kliva ombord på Constantia, ett skepp byggt 1908. Det ska bli spännande. Min största oro är att jag får sovplats på däck och det blir sstorm och tokkallt på natten. Om det är fint väder och ljummet vill jag gärna ha den platsen. Lurigt det där.

Om jag ska vara irriterad på något idag så är det alla getingar som envetet surrar i örat på mig hela tiden! De förstör allt. Vem kunde tro att getingar tyckte så mycket om gulaschsoppa?

Och tänk vad kul det är! Idag när jag cyklade hem från jobbet var det ett reportage från en I Ur- och Skurskola här i Stockholm. Det regnade den dagen så reportern var tvungen att fälla upp sitt ´paraply under intervjun. Men barnen berättade om hur mysigt det är att vara ute när det regnar och om hur roliga lekar man kan hitta på i vattenpölarna. En kille hade försökt hoppa över en pöl men landat på magen. Hur blöt som helst men glad ändå.

Så har jag det på dagarna. Regnet strilar ner men vi är glada ändå. Daggmaskarna kommer ju upp när det regnar och då kan vi titta på hur de gör när de går. Vi gräver kanaler på gården så vattnet kan ledas bort från "sjön". Vi upptäcker att stenar och stubbar blir hala när de är våta och funderar över varför. Vi ägnar en kvart åt att lista ut hur hängslena på galonbyxorna funkar. Det är lärande i varje stund.. Fantastiskt.

Så nästa gång du går ut i regnet, ha gummistövlar på, plaska lite i pölarna och tänk på vad du kan lära dig om världen just idag!

Idag är man tillbaka igen på jobbet! I lördags hade vi planeringsdag och blev introducerade i vår nya pedagogiska fokusering, Genus.

Men det var väldigt intressant. Faktiskt. Så nu gäller det. Vad är pojkigt och vad är flickigt och hur ska jag bete mig mot dem. En utmaning att vara rättvis och lika. Skapar stora funderingar och eftertänksamhet.

Nu ska jag gå och vara helt könsneutral ett tag :-)

Inget svårt val. Igår pratade i stort sett alla mina kollegor ihop sig om att gå på Friskis och Svettis utejympa ikväll. Det var slutet på en veckolång peppning och uppladdning för någon slags kollektiv träningsinsats bland dem. Jag byggde några sandslott i stället för att delta i diskussionen men blev såklart tillfrågad att följa med. Hade väl ingen riktig lust med det där men hade inte heller några goda skäl för att säga nej. Behöver ju konditionsträning och gratis jympa är väl okej. Har inget emot F&S heller.

Men idag löste sig problemet galant. Kl 18.10, dvs om 20 minuter, drar EM-finalen i höjdhopp herrar igång. Det går inte att missa. Jag tror på en spännnande tävling med inte mindre än två medaljchanser om allt går som det ska.

Imorgon kan de berätta om sin träningsvärk på jobbet men jag kommer vara nöjd med att ha sett höjdhoppet från bästa läktarplats i soffan.

Dagens bästa var känslan av tryckande värme, ljumma svga vindar och doften av eld och grilll. Afrikanska flashbacks rakt igenom! Underbart!

Vi tackar och bockar och niger för de glada kommentarerna om vår nya bil! Vi hoppas att den ska hålla ett tag så att vi ska ha möjlighet och råd att hälsa på er allihop.
Till Pierre och Elin lär vi ju ta ossi alla fall, sen vidgar vi ringen allt eftersom vi ser att fordonet håller ihop:-)


Hade tänkt skriva nåt om namn här men eftersom Erik nyss strängeligen förbjudit mig att namnge bilen så håller jag inne med det ett tag....

Så var det äntligen klart. Nästa lördag utökas familjen med en. Vi ska hämta honom i Uppsala för att sedan ta hem honom till oss. Det ska bli fantastiskt trevligt. Hoppas bara att bensinen räcker....

För han är en röd, fin Skoda Fabia Kombi. Äntligen fick vi ändan ur vagnen och in i bilen! I lördags slog vi till och jag äger numera en bil! Schysst! David äger också lite. Bilen har en 1.4 lliters motor på 68 hk. Ny stereo är på väg in. AC finns, det hade vi som krav! Dessutom finns kyla i handskfacket vilket gör det till en perfekt sommarbil!

Framöver hoppas vi kunna göra många utflykter både med er och till er vänner !

Så här ser den ut!

Idag åkte jag  buss hem från jobbet. När jag klev på sa jag Hej och lämnade fram en tjuga för det är ju vad det kostar att åka här i Stockholm. Chauffören plockade upp sina häften med kuponger som han av någon anledning förvarar någon annanstans än på biljettbordet. Han håller upp båda häftena, det med rosa rand för rabatterat pris och det för vuxen, och så tittar han frågande på mig. Vuxen säger jag och tar emot min stämplade biljett.

Men han trodde på allvar att jag var yngre än 21 eller var nu gränsen går för ungdom. Eller möjligtvis att jag var pensionär för de får också åka billigare. Men det spelar ingen roll, båda är lika illa. Jag vill se ut som 28! Vad gör jag för fel?

Jag har lånat en CD på jobbet. Den heter "Fem sagor för dig som jobbar med barn". Den handlar om den anmälningsplikt jag som lärare har som innebär att jag har skyldighet att anmäla minsta lilla misstanke om att ett barn far illa på ett eller annat sätt.

Det är ett stort ansvar. Och när jag lyssnar på de här sagorna inser jag hur stort det är och hur svårt det är. Att se barn fara illa måste vara fruktansvärt och särskilt om det är föräldrarna som orsakat det. Som tur är har jag inte råkat ut för detta ännu. Vad jag vet. För det som är ännu värre är om det pågår saker som vi inte ser. Att vi inte lagt ihop ett och ett, att vi blundat för uppenbara saker eller att vi sagt att "så kan det ju ändå inte vara" och ryckt på axlarna.... Jag skulle aldrig förlåta mig själv.

Jag hoppas så innerligt att jag aldrig någonsin ska behöva göra någon anmälan....