Berners Bullar

Varje morgon har vi samling med barnen på förskolan. Idag var våra vänner (dockor) Veda och Barke tillbaka hos oss. Jag frågade barnen om de kom ihåg var de var igår eftersom V & B inte var med oss i skogen.

-De var på fjärrkontroll, sa Oskar.

Så då vet ni, alla ni med och utan barn! När man fyller 2 och ett halvt går man till BVC och doktorn på fjärrkontroll. Det verkar ju väldigt smidigt. Mätning och vägning på distans.

Barn säger och tänker så klokt!

Det blev trots allt lite förvirring kring var vallokalen låg. Men när det väl var utrett så gick det som en dans. Det trixigaste sen var hur jag skulle resonera kring kommunvalet. Jag menar, i kommunen jag bor i (och följaktligen röstar i) är det enda jag gör här just att bo. Jag har varit på vårdcentralen en gång med det är ju landstingets boll. Jag går inte i skolan, har inga barn som gör det heller eller som går i förskola, jag är inte arbetslös, jag nyttjar inte simhallen.... Hur ska jag veta vilka som tar hand om min kommun bäst när jag inte vet alls hur det är nu? Fast det är klart, biblioteket brukar jag gå till.... Fasiken, skulle ha tagit reda på bibliotekspolitiken innan. Försent nu.

Ja ja, lite mingel och buffe hos oppositionen kan man ju klämma ner i alla fall.

Då var det dags. Idag gäller det. Det är inget självklart val för mig. Men det har det väl å andra sidan aldrig varit. Jag försöker verkligen varje gång att sätta mig in i valrörelsen, att förstå debatten, att lista ut vilka som jag tycker lika som. Men det är som om jag skulle springa ett 10 000 meterslopp. Jag tröttnar efter första varvet och sen är det bara att hänga med runt runt.... Det ser likadant ut varv efter varv och så när man närmar sig slutet så ringer en klocka och det är dags att spurta lite.

Men gud vad segt det är. Så jag har inte lyckats bli den där politiskt medvetna i år heller. Lite mer än tidigare, det tror jag nog men helt övertygad är jag inte. Så när jag om en stund ska bege mig till vallokalen får jag förlita mig på magkänslan. Inte för att hitta dit men för att välja lappar att stoppa i kuvertet.

ja ja, om 15-20 timmar sådär är det över. Då vet vi.

Igår när vi var i skogen med barnen på jobbet fick jag ringa 112. Det har jag aldrig behövt förut.

Det var lite läskigt. Barnet i fråga hade ätit liljekonvaljebär och de är ju giftiga, det visste vi. Vad vi inte visste var hur giftigt och vad som skulle kunna hända. Dessutom är det svårt att hålla sig lugn och prata med en 3-åring om hur många bär hon ätit och vilka bär det egentligen var. Det märktes att hon trodde jag skulle bli arg så hon försökte tänka ut vilket svar som var "rätt". Men allt gick bra. Och dessutom fick vi lära oss att 1-5 bär är ofarligt, fler än så kan orsaka värre saker. Men om det skulle hända fick jag ringa igen och få råd sa de. Det känns ju tryggt.

I julas fick jag presentkort på Folkuniversitetet för att jag skulle kunna gå någon utvecklande och skojig kurs för att pigga upp min i övrigt så trötta fritid.

Idag har jag bestämt mig. Har just anmält mig till kursen Klädsömnad. 10 gånger med start den 25 september. Man ska ta med sig mönster och tyg till det man vill sy. Vad ska jag välja? Har en låda med mammas gamla mönster från 60-talet. Kanske kan hitta nåt piffigt däri!

Dessutom har jag fått min symaskin lagad efter att någon härhemma körde sönder den när jag var i Afrika. Det var en gubbe med stora svårigheter att prata svenska som lagade den. Jag fick förklarar på engelska vad felet var och sen fick jag ett kvitto. Han skulle fixa det där.
När jag hämtade symaskinen igår var det en annan gubbe där. Jag frågade om han visste vad felet var. Nä, det kunde han inte svara på. "Men han lagar på garanti! Du håller kvittot med dig bara...."

Ok. OCh garantin gällde ett år. Brukar vara tre månader sa han men "ett år kan vi säga!" Vilken service!

Navigare neccesse est. Och att segla är tokroligt.

I alla fall om man befinner sig ombord på ett skepp byggt 1908 tillsammans med ett gäng trevliga arbetskamrater som man trivs med.  Jag måste säga att så många nya ord som jag hört och lärt mig under den gångna helgen har jag aldrig varit med om.

Tänk själv. Du står på däck med ett rep i handen och någon kollar på dig och hojtar genom vinden att " Du, vi måste slå, lossa skoten så drar vi över Jagarn först. Klyvarn sen!"  Men nu har jag lärt mig. Och ni må tro att vi blev riktigt bra på att slå segel efter ett tag!

Det var det mest positiva med helgen. Det mest negativa var att mina arbetsgivare köpt med sin 25 liter vin, ett par flak starköl och lika många starkcider för deltagarna att konsumera. Vi var 34 personer.

När jag frågar vad de köpt till mig harklar de sig lite och säger att javisst, du är ju med i den där organisationen. Det gjorde mig riktigt arg. Visst, jag är nykterist och det vet alla. Men det är inte skälet till varför jag inte vill dricka.Och mina kollegor och vänner som inte är medlemmar i IOGT-NTO men som inte vill dricka vin ändå, var räknas de in? Men för mina chefer var det dricka alkohol som var grejen, vi andra fick nöja oss med Loka. Två olika smaker. I tre dagar....