Berners Bullar

Jag har just varit på Friskis. Det var ett jympapass som jag gått på flera gånger. Hon är peppande hon som leder det och det är schysst musik. Men det som är skönt är att man får ta lite plats. Svänga med armar och sträcka ut benen så långt man når. Det är skönt. Och då tänker jag som så, att är det så att jag i vanliga fall går omkring och liksom trycks ihop. Som om jag inte får eller törs ta plats. Troligen det senare.... Efter passen den här veckan känner jag verkligen att jag måste öva på att sträcka på mig. Synas lite mer. Jag tror jag mår bra av det. Undrar hur det ska gå till... En ny hatt kanske?

Så var veckan slut. Men vilken avslutning. Är det våffeldag så är det så här smaskades det på sådana i kväll. Vi gjorde en fullkornsvariant faktiskt. Istället för vetemjöl använde jag vitt, fint fullkornsmjöl. Smakade gott och kändes nyttigare.... Dessutom blandade jag blåbär och hallon i smeten och det var verkligen gott. Men gud i skruven vad mätt man blir av våfflor.

Den här veckan har innehållit en hel del baktankar. Alltså, jag har tänkt mycket på recept och vad som passar vid olika fikatillfällen. Till exempel är jag delaktig i utformandet av kaféet på kongressen i Uppsala i sommar. Oj, vilket kreativt möte vi hade och oj, vad det kommer att bli kul! Nu är det bara frågan vad vi ska servera... Men det är hemligt än så länge!
Nästa vecka är det min tur att bjuda på fredagsfika på jobbet. Men nästa vecka blir det onsdagsfika istället. Av två anledningar.  Framför allt för att jag så många gånger kommit in i personalrummet på rasten en onsdag och önskat av hela min sjlä att det ska stå nått gott där. Men icke. Men på fredagar när man ofta slutar tidigt, är glad för att veckan är slut och ändå ska hem och äta goda saker hela helgen, då dukas det upp både det ena och det andra minsann. Nä, mitt i veckan är i alla fall mitt behov som störst. Hur är det med dig?

I veckan som kommer noterar jag också en föråldring av mig. Ja, så går det ibland. Oundvikligt.

Nu var det längesen. Förut kunde det bero på att jag inte hade lust, vilja, energi,  inspiration till att blogga. Och dessutom en konsekvens av mitt minskande användande av datorn.

Men nu. Helt annorlunda. Med den skillnaden att den här veckan har varit väldigt händelserik på ett mycket positivt. sätt. Varje kväll har det varit nåt kul som hänt. Då slår man inte på datorn det första man gör. Inte jag i alla fall.

Tyvärr är jag för trött nu för att skriva så mycket mer. Men nu vet ni, att kul har det vart!

Det här är mitt första blogginlägg på tåget. Känns lite viktigt. Jag tog med datorn för att David skulle få lyssna på Radiosporten. Edsbyn spelar ju semifinal mot Sandviken ikväll, match nummer tre av fem. Men Radiosporten brydde sig inte om bandy. De tyckte visst inte att det var lika viktigt som Edsby-fansen....

Men vi följer måldramat på nån resultatservice. 8-2 so far. Heja Edsbyn!

Jag har just haft läsvila med barnen. Idag läste vi två böcker. Den ena var Hemma hos Plupp, en liten trevlig bok om en bärplockande fjällgubbe och hans söta vänner.

Den andra hette Har Loppan snopp?. Jag tänkte att nu ska jag minsann läsa en bok om ett sånt ämne utan att det känns konstigt! Sagt och gjort. Läste gjorde jag och det var rätt fnissigt i soffan en stund. Men det var en okej bok. Huvudpersonen Max tror att det finns två grupper i samhället, Dom med snopp och Dom utan snopp. Följaktligen så fattas det nåt på tjejer.

Så en dag börjar Loppan i Max klass. hon är inte som andra flickor. Hon ritar mammutar och klättrar i träd och sånt där. Sånt som killar gör.... Max tror att det är nåt annorlunda med Loppan. Hon har säkert en snopp, det är hans teori. Så därför gör han allt för att få en kik! Till slut, på badstranden, ser han att Loppan ju faktiskt inte har nån snopp!

Nä, jag har en snippa säger hon stolt! Max blir förvånad men inser ändå att det ju faktiskt inte fattas nåt på tjerna! Trots allt!

Oj vad vi är pedagogiska på vår förskola.

Jag lever till och från i en väldigt grammatisk värld. Det är roligt. Men ack vad man tar saker för givet när man kan de liksom från början.

I måndags skulle mina elever lära sig om substantiv och hur de böjs i singular och plural. Så långt allt väl. Men någon ville veta hur de delas in, vilka regler finns. Det är ju inte helt glasklart. Och än svårare blev det när hon frågade om grupp 3 är "international words". Eeh?? Vad menar hon? Jag tänkte frenetiskt men kunde inte komma på varken vad hon menade med det eller om det faktistk fanns nån regel för denna grupp.

Till slut kom vi fram till att hon trodde att grupp 3 var ord som låter lika på många språk för i exemplet stod banan och person. Och visst, de låter ju lika ungefär på engelska i alla fall. Men nu var det ju så att apelsin också böjs på samma sätt.... Där sprack den teorin.

Till nästa vecka ska jag lära mig mer om substantivens deklinationer! Så det så.

Livet har varit tufft ett tag. Men det vänder så sakteliga, i takt med att ljuset återkommer och snön smälter. Jag har nu två saker att se fram emot. En nära i tiden och en lite längre fram. Det är bra. Jag behöver det så väl.

Det första är redan om dryga två veckor. Då ska jag och kärleken tillbringa en dag på Yasuragi, Hasseludden. Det ska bli så underbart skönt, flera timmar av bara harmoni och stillhet. Vård för kropp och själ. Lite bad, lite frukt och sen lite qi gong. Eller nåt.

I helgen bestämde vi också att det blir Kroatien som blir sommarens resmål. Det verkar så fantastiskt. Mysigt, genuint och lugnt. Har du tips så skicka dem gärna!

Det är viktigt att inte glömma sig själv, tänk på det!