krockar och möten
Vi har blivit inbjudna till Iran. Vänner till oss, som är från detta land, vill sååååå gärna att vi ska komma och hälsa på i deras hemland när de åker tillbaka dit över sommaren. Jag är lockad men också nervös.
Det var inte första gången erbjudandet kom men i lördags när vi var på middag hos familjen Dawoud dök frågan upp igen. Det startade en diskussion om Irans politiska situation och hur det är att leva i landet. Mannen i familjen, Mr Dawoud själv, menar att vi får en väldigt ensidig bild av Iran genom våra mediers rapportering. Det har han säkert rätt i. Jag sa att när jag hör talas om Iran så tänker jag spontant på krig, för det är det jag matats med sedan länge länge. Jag sa att jag gärna vill ändra bilden men att det sitter djupt rotat och hämmar mig lite.
Dawoud menade att det är inom den politiska världen som stridigheterna ligger och att det inte påverkar vanligt folk så mycket. Det skulle innebära att det inte är någon fara att som turist komma på besök till landet. Jag undrade hur det människor i Iran ser på västvärlden och oss som bor här. Men det finns inget otalt med väst sa han och ansåg inte att det skulle innebära någon direkt fara bara för att man är vit europée. Jag skulle inte heller behöva bära någon heltäckande slöja heller. En liten över håret skulle räcka. Men jag skulle få välja själv om och hur jag ville bära den. Det är svårt att sätta sig in i hur det är i ett land så starkt präglat av språk, kultur och religion som skiljer sig så från min värld. Jag har besökt muslimska länder i Afrika men det här känns annorlunda. Är det befogat eller är det bara ett utslag av mina förutfattade meningen om Mellanöstern?
Många intressanta frågor kom upp under kvällen och nu känner jag att jag måste läsa på mer om Iran och kulturen och religionen i landet.
Det var inte första gången erbjudandet kom men i lördags när vi var på middag hos familjen Dawoud dök frågan upp igen. Det startade en diskussion om Irans politiska situation och hur det är att leva i landet. Mannen i familjen, Mr Dawoud själv, menar att vi får en väldigt ensidig bild av Iran genom våra mediers rapportering. Det har han säkert rätt i. Jag sa att när jag hör talas om Iran så tänker jag spontant på krig, för det är det jag matats med sedan länge länge. Jag sa att jag gärna vill ändra bilden men att det sitter djupt rotat och hämmar mig lite.
Dawoud menade att det är inom den politiska världen som stridigheterna ligger och att det inte påverkar vanligt folk så mycket. Det skulle innebära att det inte är någon fara att som turist komma på besök till landet. Jag undrade hur det människor i Iran ser på västvärlden och oss som bor här. Men det finns inget otalt med väst sa han och ansåg inte att det skulle innebära någon direkt fara bara för att man är vit europée. Jag skulle inte heller behöva bära någon heltäckande slöja heller. En liten över håret skulle räcka. Men jag skulle få välja själv om och hur jag ville bära den. Det är svårt att sätta sig in i hur det är i ett land så starkt präglat av språk, kultur och religion som skiljer sig så från min värld. Jag har besökt muslimska länder i Afrika men det här känns annorlunda. Är det befogat eller är det bara ett utslag av mina förutfattade meningen om Mellanöstern?
Många intressanta frågor kom upp under kvällen och nu känner jag att jag måste läsa på mer om Iran och kulturen och religionen i landet.
Kommentarer
Trackback