kanske tillbaka.
Lev väl så länge!
starkare
Det kan också ha berott på att jag just slängt ut en elev ur klassrummet. Mest troligt en kombination. Men både och är jobbigt, jag tycker verkligen inte om att behöva bli sådär arg. Men det är som om han inte förstår att jag menar allvar om jag bara säger till med ord. Tyvärr lär han ändå ha glömt det tills imorgon.....
Berner bakar!
När jag höll på att baka kom jag att tänka på Muffinsklubben. Det var trevliga träffar i Göteborg då vi bakade, åt och betygsatte muffins av olika sorter. I receptboken finns kommentarerna kvar med tillhörande poäng. I topp ligger päronmuffinsen med kanel med 4.7 av 5 möjliga poäng. Det blir nog mer bakning i helgen!
nu var det längesen.....
Men så blir det ibland. Ddt har varit sjåigt värre med flyttar hit och dit och kartonger överallt. Men nu är vi på plats i Tullinge. Känns grymt bra. Ett trevligt hus, trevliga grannar, trevliga omgivningar. Jag har förvisso inte sett så mycket mer än vägen mellan huset och stationen men bara det är så fint så fint.
Kom hit och hälsa på vettja!
längtar
Hälsning från
Magen hälsar. Fast inte så engagerat som vi hoppades. Den lilla skitungen vände bort huvudet och vred sig konstigt så att vi inte fick nåt bra kort på livet där inne. Men två bilder har vi där man ser hjärta och ryggrad, och med lite vilja och bildtext så syns huvudet och näsan.
Allt verkade finnas med och sitta på rätt plats. Kissenödig var den också sa hon som kollade. kul.....
Dessutom såg hon vad det var för sort men vi ville inte veta. Fast lite skumt att hon satt där och visste.
En rolig dag
Det är nog så. Tålamod lönar sig. Och förståelse för att de är nya i landet. Jag lär mig varje dag.
Om att se nyttan med nya kunskaper
I helgen diskuterade jag och en kompis som var här på besök på vilket plan man måste möta dessa barn. Och visst, jag kan inte förvänta mig att de ska komma in i klassrummet färdigstöpta i den form som den svenska uppväxten och förskolan ger. Jag inser det ännu mer nu. Det är väl här den stora omvälvningen för mig ligger. Jag förväntade mig något annat än det jag fick, och blev besviken. Nu gäller det att tänka om och tänka nytt utan att tappa engagemanget.
Men det är svårt. Jag ger och ger, hittar på och försöker lära ut. Men jag får inget tillbaka. De svarar mig på arabiska och jag får känslan av att de struntar i vad det heter på svenska. För varför ska de lära sig ett språk som de aldrig använder?
Kanske är det dags att se över rutinerna. Att placera folk antingen de vill eller inte på orter där det inte redan är fullt i kön på Migrationsverket . Jag tror rent krasst att den enskilde i längden skulle tjäna på det. Samhället skulle tjäna på det. Och många problem kanse inte ens skulle uppstå.
några kramar gör susen.
värdefulla telefonsamtal
Sen ringde en av mina kollegor. Jag har haft en av mina värsta dagar på jobbet någonsin idag och nu fick jag precis den förståelse och de uppmuntrande ord som jag behövde. Kändes så himla skönt. Dagens pedagogiska dilemma återkommer jag till när orken återvänt.....
Tack!
Läs också gärna det David skriver om att vänta barn, sett från hans håll.
snodda men vackra ord
hjärtslag och glädjetårar
Som en liten sol skiner du för mig.
Jag känner att jag lever och finns,
en del av mig finns ju där hos dig.
Och jag skymtar för en stund,
ett litet leende från dig.
Jag skymtar för en stund,
att jag står med dig i mina armar.
Du är min längtan.
Du färgar mig med det under av ljus
som du sprider här hos oss.
Var har du varit förrut?
Jag vet inte vad du kommer tycka nu,
om den värld du ska födas till.
Men du, jag vet att du är meningen.
Och jag skymtar för en stund,
ett litet leende från dig.
Jag skymtar för en stund,
att jag står med dig i mina armar.
Du är min längtan.
Du kommer snart att förstå
vilken märklig värld vi lever i,
att glädje och sorg går hand i hand,
att vi en gång ska skiljas åt.
Men du är så välkommen hit,
hem till vårt palats.
Till den värld som är vår,
som jag ska lära dig att älska
så mycket som det går.
Och jag skymtar för en stund,
ett litet leende från dig.
Jag skymtar för en stund,
att jag står med dig i mina armar.
Dagen, den kommer snart,
och jag längtar så efter dig nu!
Livet har sin gång,
i många, många år här till.
Du är min längtan.
och plötsligt är ingenting viktigare för mig än det där hjärtat som slår inne i mig.....
byta klass... snälla
Jag har ju dock en känsla av att mina elever och jag till en ganska stor del har väldigt olika syn på vad skolan ska innehålla. De vill ha arbetsböcker som de kan jobba fort i och om det krisar ta hem till föräldrar och syskon som gör klart åt dem. Den som betar av flest böcker vinner. Jag vill att de ska kunna nåt, lära sig nåt och framförallt förstå det de gör.
Det innebär att jag låter böckerna ligga ganska mycket. Istället får de öva på att prata med varandra eller med mig på svenska. Det är en utmaning både för dem och för mig..... Men jag tor ändå att jag är på rätt väg. Så jag håller fast vid min linje och tvingar dem att tänka lite själva. De är lite ovana vid det men jag tror det ska gå bra. Tålamod, kära Camilla, tålamod!
borde jobba
Idag har jag varit runt och shoppat lite. Är ju FORTFARANDE ensam hemma så man måste ju passa på:-)
Det blev en liten bok och en ny topp, för det fattas ju faktistk en brun i garderoben. Och det viktigaste av allt. Ett par nya byxor! Inte ens gummiband räcker till numer och man kan inte gå med oknäppta brallor hur länge som helst. Nu har jag ett par nya jeans som jag får plats i. Skitbra.
Jag borde jobba lite. Men snart. Först mellanmål! Ja så får det bli. Tjing.